Hållbara Bysenpriset

Vi vill hylla dem som brutit igenom motstånd

Vi arbetar för att uppfylla FN:s sjutton globala mål som ska vara genomförda 2030. I det arbetet behövs förebilder!

Förebilder som vågar gå just före och göra något annorlunda som har betydelse, som varit extra modiga, trott starkt på något så att man varit villig till ett stort risktagande, ha brutit igenom motstånd och som har motiverats av att göra något gott för människor och för jorden – inom områdena miljö, klimat, sociala och ekonomiska frågor.
Här på Gotland vet vi att det finns sådana förebilder! Hållbara Gotland vill att de uppmärksammas och det gör vi genom att varje år dela ut Hållbara Bysenpriset.

Varför behöver vi Bysen idag?
Bysen var den som såg till att människorna inte förgrep sig på skog och natur. Han eller hon, man vet inte riktigt om det var han eller hon (en gång visade sig Bysen som en vit märr) framträdde för det mesta som en liten, ful gubbe. Så det var inte Bysens väldiga kropp, eller sina stora muskler som gjorde att människorna hade respekt för Bysen, inte heller den vänliga själen och klokheten, utan att man inte riktigt kunde veta vad hen ställde till med om man inte gjorde som hen sa och på så sätt skadade natur eller djur.
Bysen var pillemarisk, en egenskap som man knappt använder idag, hen var småslug, listig, lurig, klurig, finurlig och odygdig. Med andra ord Bysen var inte, och är inte, helylle, det vill säga långt ifrån den bild vi har av hållbarhetsförespråkaren av idag.

Viktigt är att Bysen inte var oärlig utan hens intressen är att skydda skogen, marken, djuren och människan men att göra det med nytänk, kreativitet och humor. Gjorde man sig skyldig till något riktigt dumt kunde man vara säker på att Bysen lät en betala och så fick man förstås Bysen att gapskratta.

Den lille odygdige gubben borde visa sig mer idag. Men vi kanske inte har tid att se Bysen. Det är ju inte så att han visar sig hur som helst, vi måste vara mottagliga för att se honom, inte finns han i kontorsbyggnaderna eller i de stängda hjärnorna, utan i den natur som ska skyddas. Så det gäller att vara lyhörd så att vi kan tolka meddelandena från Bysen. Har vi slutat höra gapskratten och de finurliga råden? Eller är vi öppna för Bysen och tar till oss råden?